Historia 13/10

Medborgarsång

Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärfde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika;
och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar,
men icke vägas i köpmäns midt,
likt penningepåsar på vågar.

Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes.
Ej herrarne ensamt grepo sitt svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarne ensamt segnade ner
men också herrarnes drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges banér,
att medborgarrätt heter pengar.

Verner von Heidenstam 1899

arma - fattiga

vårdkase - varningssignal, man tände bål på tex bergstoppar och uddar

segna ner - ramla, fall ihop

banér - fana, flagga

Sverige

Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.

Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn än gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.

Text: Verner von Heidenstam
Musik: Vilhelm Stenhammar

Du gamla, du fria  1. Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord Du tysta, Du glädjerika sköna! Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord, Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna. 2. Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden. Jag vet att Du är och Du blir vad du var. Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden. Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

3. Jag städs vill dig tjäna mitt älskade land, din trohet till döden vill jag svära. Din rätt, skall jag värna, med håg och med hand, din fana, högt den bragderika bära. din fana, högt den bragderika bära. 4. Med Gud skall jag kämpa, för hem och för härd, för Sverige, den kära fosterjorden. Jag byter Dig ej, mot allt i en värld Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden. Nej, jag vill leva jag vill dö i Norden.