"De hade gått i gåsmarsch utför stigen, och även här i det fria höll sig den ene bakom den andre. Båda var klädda i bomullsbyxor och bomullsjackor med mässingsknappar. Båda hade svarta, slokande hattar och båda bar hårt rullade filtpackar på ryggen. Den förste var småväxt och livlig, mörkhyad med vaksamma ögon och skarpa kraftiga drag. Allt hos honom var markerat: små, starka händer, smala armar och en tunn, benig näsa. Bakom honom kom hans motsats, en väldig karl med ett formlöst ansikte, stora, bleka ögon, breda, sluttande axlar; och han gick tungt och släpande med fötterna, lite ungefär som en björn som drar labbarna efter sig. Han svängde inte med armarna. De hängde slappt." s. 9
Detta är första gången i boken vi får träffa George och Lennie, så beskrivningen av dem är naturligtvis viktig. Gåsmarsch är en
metafor som får en att tänka på något rätt lugnt och lunkande. Steinbeck bygger upp
kontrasten mellan George och Lennie genom att börja med att fokusera på deras kläder och packningen som är likadana. Men trots att de har likadana kläder förstår man snart att de är väldigt olika. Här använder Steinbeck motsatspar: småväxt/ väldig, livlig/ släpande, vaksamma och skarpa/ tungt och slappt. Genom att använda sådana här motsatsord framhäver författaren skillnaden mellan dem. (= Berättartekniska begrepp, C)
Lennie liknar ingen av de karaktärer vi läst om i de andra novellerna tycker jag. I alla fall inte här i början. Han får mig däremot att tänka på trollen från sagorna. De framstår alltid som stora, starka och dumma. Den enda skillnaden är att troll och elaka och det verkar det inte som om Lennie är utifrån den här beskrivningen. (Jämföra karaktärer, E)
